Idag gick jag till paddocken och red Smira helt själv. Visst det går men det går inte lika smidigt som då jag har ridläraren här eller Kattis.

Men jag travade lite i båda hållen och jag satt kvar så man får var nöjd.

Sen kom Angela och Nero så jag hoppade av och vi gick en sväng genom byn.

Hon blev lite stressad och orolig då vi gick genvägen genom skogen mot cykelvägen. Vi tappade siktet på Angela och Nero så Smira stelnade och rusade till men jag lyckades hålla henne tillbaka. Sen då vi kom till hagen så blev hon ju stressad igen av att Nero har en annan ingång så hon började gnägga, flåsa och trippa runt. Men jag lyckades få av henne sadeln och kunde leda in henne i hagen. Min puls vill jag inte veta vad den låg på men hög var den alltid.

Börjar fundera på vad jag gör igentligen, vem försöker jag lura... Suck...

Men det är väl träning som ger färdighet.

Idag följde vi med Angela ut på en promenad.

Jag kände mig inte säker på att sitta på ryggen så jag gick bredvid med Smira medans Angela rider Nero.

Det gick jättebra. Lite skvätten här och där men inte så att hon vill rusa iväg.

På slutet då Angela gick mot Neros ingång till hagen så blev Smira lite orolig och ville springa på lite, jag blev oxå nervös för jag ville ju inte tappa henne igen.

Men jag fick in henne i hagen och hon stack direkt dit Nero stod och vänta.

Nu fick jag något nytt som jag måste träna på. Att kunna gå ifrån Nero och behålla lugnet och koncentrationen på mig.

Jag blir ju lite uppstressad då jag inte känner henne helt ännu.

Hon är iaf helt underbar, lugn och go. Det märks ju att hon inte är så gammal ännu.

Min ridlärare säger att hon är en trött seg tonåring just nu men då hon blir fyra då blir det fart och jag får vara beredd på testningar.

Men är hon en trött tonåring nu då vill jag inte alls vara med då hon blir en piggare tonåring med trots, för hon är väldigt pigg redan nu.

Idag gick jag själv till paddocken för att longera Smira, jag har ju för det mesta haft någon med mig.

Men det gick bra, hon lyssnade bra. Fast hon vill ju gärna trava ett antal varav innan hon kan börja lyssna *L*

Jag är mest imponerad att hon faktiskt förstår vad jag vill.

Det gick bra ända fram det kom ett stort styggt monster i form av en cykel med en människa på. Väldigt farliga tycker Smira. Då stack hon iväg ut ifrån volten som hon travade så snyggt på.

Människan på cykeln var min sambo och han fick sen ställa upp och cykla lite bredvid paddocken.Så länge han cyklade längstmed paddocken så gick det bra men då det blev emot blev det jobbigt för Smira. Så det är nått vi måste träna på oxå att cyklar är snälla.

Det hela började med att Smira smet. Hon är ju fortfarande kvar i brunsten och Pongo skulle ha lektion innan oss så han gick ju iväg, hennes kära kille ju. Jag tog in Smira i stallet och skulle göra iordninge henne, det började bra och jag hade precis fått på tränset kände jag hur stel hon blev och började gå framåt. Jag hade ingen chans att backa henne tillbaka för hon ville ut.

Vi har fått lånat bete också på andra sidan vägen så jag blev väldigt rädd då hon stack för jag förstod ju vart hon ville.

Hon sprang inte iväg utan hon gick iväg, stannade vid vägen så jag trodde att jag skulle få tag i henne men då hon hörde att jag kom så stack hon vidare upp på vägen och ner på en annan gård. Jag gick bakom henne så att jag inte skulle skrämma henne och helt ensam var jag ju också, jag har ju i stortsett alltid haft sällskap med mig ner till henne. Så typiskt att detta skulle hända just nu eller hända över huvudtaget.

Upp på vägen bar det igen och då kom det en bil precis som fick bromsa ganska ordentligt, då trodde jag att jag skulle få en skadad häst som inte ens är min ännu. Hur berättar man det för ägaren till hästen ?

Men det gick bra Smira sprang in på rätt väg mot paddocken, mot Pongo, mot människorna som kan ta henne. Pust. Jag var helt slut efter den stressen

Jag var helt bestämd att jag inte skulle ha henne kvar, jag kan ju inget. Jag skulle deffinitivt inte ta nån lektion.

Men efter att jag hade lugnat mig, satt på sadeln och vandrat lite bredvid paddocken så var det självklart att jag skulle ta lektionen.Hon var lite piggare i traven och jag hade svårt att hålla balansen, men det kommer väl  att ta tid innan den kommer. Men vi fick trava på lite mer idag, jättekul.

Oj vad betet försvann fort. Vi har fått slitit hårt för att slå upp en ny hage till våra pållar, jag tror det tog en vecka att få den klar. Tur att jag har en sambo som är så snäll och hjälper mig väldigt mkt. Men en stor och fin hage blev det iaf. Roligt att släppa dom där och så slipper vi att gå över vägen.