Idag gick jag till paddocken och red Smira helt själv. Visst det går men det går inte lika smidigt som då jag har ridläraren här eller Kattis.

Men jag travade lite i båda hållen och jag satt kvar så man får var nöjd.

Sen kom Angela och Nero så jag hoppade av och vi gick en sväng genom byn.

Hon blev lite stressad och orolig då vi gick genvägen genom skogen mot cykelvägen. Vi tappade siktet på Angela och Nero så Smira stelnade och rusade till men jag lyckades hålla henne tillbaka. Sen då vi kom till hagen så blev hon ju stressad igen av att Nero har en annan ingång så hon började gnägga, flåsa och trippa runt. Men jag lyckades få av henne sadeln och kunde leda in henne i hagen. Min puls vill jag inte veta vad den låg på men hög var den alltid.

Börjar fundera på vad jag gör igentligen, vem försöker jag lura... Suck...

Men det är väl träning som ger färdighet.