Det hela började med att Smira smet. Hon är ju fortfarande kvar i brunsten och Pongo skulle ha lektion innan oss så han gick ju iväg, hennes kära kille ju. Jag tog in Smira i stallet och skulle göra iordninge henne, det började bra och jag hade precis fått på tränset kände jag hur stel hon blev och började gå framåt. Jag hade ingen chans att backa henne tillbaka för hon ville ut.

Vi har fått lånat bete också på andra sidan vägen så jag blev väldigt rädd då hon stack för jag förstod ju vart hon ville.

Hon sprang inte iväg utan hon gick iväg, stannade vid vägen så jag trodde att jag skulle få tag i henne men då hon hörde att jag kom så stack hon vidare upp på vägen och ner på en annan gård. Jag gick bakom henne så att jag inte skulle skrämma henne och helt ensam var jag ju också, jag har ju i stortsett alltid haft sällskap med mig ner till henne. Så typiskt att detta skulle hända just nu eller hända över huvudtaget.

Upp på vägen bar det igen och då kom det en bil precis som fick bromsa ganska ordentligt, då trodde jag att jag skulle få en skadad häst som inte ens är min ännu. Hur berättar man det för ägaren till hästen ?

Men det gick bra Smira sprang in på rätt väg mot paddocken, mot Pongo, mot människorna som kan ta henne. Pust. Jag var helt slut efter den stressen

Jag var helt bestämd att jag inte skulle ha henne kvar, jag kan ju inget. Jag skulle deffinitivt inte ta nån lektion.

Men efter att jag hade lugnat mig, satt på sadeln och vandrat lite bredvid paddocken så var det självklart att jag skulle ta lektionen.Hon var lite piggare i traven och jag hade svårt att hålla balansen, men det kommer väl  att ta tid innan den kommer. Men vi fick trava på lite mer idag, jättekul.