Det har ösregnat hela dagen, Jag och Angela ska ut och rida på eftermiddagen. Det blir min andra uteritt med Smira. Det känns lite mer nervöst, för jag måste klara henne helt själv. Min trygghet är inte med, Kattis.

Eftersom det har regnat hela dagen så är det nog väldigt halt i skogen så vi red efter byvägen, det blir nått helt nytt för henne.

Pirrigt värre...

Vi hoppade upppå ryggarna i paddocken för att jag skulle få känna på henne hur hon var idag. Hon var lugn så iväg det bar. Första hindret var vid samma ställe som sist garaget med alla ballonger, fast den här gången utan ballonger. När vi kom ut på vägen hörde hon en granne som var ute på sin gård men hon såg henne inte, hon blev stel och kände som bambi på hal is.

Kändes som om hennes knän skulle ge vika varje gång hon ryckte till. Men hon gick snällt vidare då jag bad henne gå på. *L* Då vi kom utanför oss så blev hon stel igen, det är ju så mkt grejor ute överallt och mkt ljud svårt att koncentrera sig då. Precis då hon var som stelast började min mobil ringa bara för att spä på spänningen lite, men vi överlevde.