Ja då var det dax att ta bort skyddet på hoven. Hovis kommer... Hoppas att allt är ok, det verkar då så på Smira. Lite tjorv har det varit med att få rensa hovarna.

Oj oj oj vilken föreställning Smira ställde till med   Hon ville minnsan inte alls bli skodd. Så fort hovis tog upp en hov så började hon sparka vilt omkring sig. Hovis hann inte ens ta bort en sko innan hon tappade taget om hoven, så det satt skor på tvären. Vi lede in Smira i stallet, gav henne hö, lede ut henne från stallet, provade även med en brems (heter det så, sån som nyper på mnulen) men den reagerade hon inte alls på, ställde henne i hagen, gav henne havre men inget fungerade hon ville banne mig inte bli skodd. Min puls var skyhög och jag var lite rädd att hovis skulle ge upp och åka hem... Jag har då aldrig varit med om nån sån här situation förrut, vad gör man :/ 

Tillslut blev jag tvungen att hämta Angelas man för att han skulle hjälpa mig att hålla Smira för jag orkade inte själv.  Vi satte fast henne i hagen vid ett träd och höll fast henne, gick inte, vi bytte träd till ett annat där hon inte kunde valsa runt, hon rykte sönder ett grimmskaft. Ja mycket han hända tills hon tillslut gav med sig av trötthet tror jag... Jag öste beröm över henne hela tiden, vågade inte sluta, Jörgen höll henne i manen och mulen vilade mot hans arm och hon blev tyngre och tyngre. Så stod vi medans hon fick skor på alla sina hovar.

Hjälp vilket problem det har blivit nu då... Ja jag kan förstå henne att hon inte alls vill bli skodd då det var hovis som rensade ur hovbölden, och det lär väl sitta där i minnet. Sen en veckas omläggning med smärta, ja huva stackare... Hoppas det går bättre nästa gång.

Tack för hjälpen Jörgen.