I kväll så var vi i paddocken jag och Angela och tränade Smira och Nero. Då kom grannen som bor närmast paddocken ut i mörkret och fixade på med nått. Smira tyckte att det var läskigt. Hon tog några skutt åt sidan men gick sen framåt i rask skritt, ville bort därifrån fort. Hon kändes väldigt pigg så jag fick försöka jobba med att få henne lugn och lyssna på mig.

Men då kom grannens sambo ut för hon skulle provrida Nero och Smira trodde att det var det stora stygga monstret som kom i mörkret för att ta henne så hon sprang iväg några steg och ville inte gärna gå ner i det hörnet igen. Men det gick bra hon gör ju igentligen inga störra farlig heter och jag känner mig ganska trygg med henne i paddocken, värre blir det då man ska börja rida ut med henne. Jag är alldeles för osäker att rida ut med henne.

Det var det värsta jag visst då man red på ridskola, det var på våren då man skulle ut på den första lektionen. Hästarna var som tokiga, de var rädd för allt och började den ena hästen tveka ja då gjorde alla det. Hoppa över ett dike var en mardröm... Nä vill inte alls ha den erfarenheten i bagaget...

Nä Smira fortsatte att vara lite skeptisk mot grannen och ville inte alls varva ner... Men jag satt kvar i sadeln och det är väl huvudsaken nu.