Igår var det lektion igen och det blev min ridlärare som fick rida Smira för Malin blev sjuk.

Men tur i oturen så kanske det var bra så att Pernilla kunde känna igenom henne igen, det var ett tag sen nu.

Jag masade mig ner tills lektionens början så att jag kunde få se lektionen iaf. Smira jäklades lite med Pernilla i början innan hon hoppade upp eller var det Pernilla som bråkade med Smira ;) Ja de är nog två skillda menningar om det om Smira hade kunnat prata ;) Men i allafall så ville inte Smira stå stilla och vi blev tvungen till att hjälpa med att hålla i henne. Får träna på det igen då Smira måste stå stilla bredvid en pall då jag ska hoppa upp.

Då de började rida så tyckte jag att det såg bra ut (med mina outbildade ögon) och att Smira lyssnade någorlunda bra, hon gick ju fram i trav :) Självklart så känner ju Smira av vem som sitter på ryggen, vem hon kan leka med och vem hon ska lyssna på.

Men med bildade ögon så gick det inte så bra som jag trodde, för hon bjuder inte framåt, hon vill inte jobba med benen, då hon håller igen henne och manar på så åker öronen direkt bakåt och vad tyder det på??? Är det bara för att hon är lat och tjurig eller är det nått annat???

Vi kom överens med att vi ska testa att byta bettet och börja helt om från ruta ett... Ja men det kanske är lika bäst så. För hon ligger ju efter med sin utbildning, men samtidigt har ju jag ingen bråska med det eftersom hon ska vara min trevliga ridhäst här hemma :) Hoppas bara att det inte är nått annat som är fel.

Jaaa, tänk om de kunde prata...