Idag har jag bestigit ett högt berg.... inombords iaf.

Jag har tagit en tur på Smira ut, ut utanför paddocken. Angela och Nero var med också. Om min matte stämmer så är det 1,5 till 2 år (närmare 2) sen jag red Smira ute i skogen =D Jag red henne ute tidigt på hösten sista gången innan jag blev gravid och jag har ju knappt ridit nått alls sen jag fick min son och han är nu närmare nio månader. Så det var ett högt berg...

I två dagar har jag gått med ett obehag i magen, för igår så skulle vi ut fast Angela kunde inte så det blev idag istället. Ingen middag kunde jag äta innan så den sitter jag och äter nu, mådde lite konstigt.

Men då jag väl var på väg ner och höll på med henne så blev jag lugnare för det kommer ju inte att gå alls om jag sitter och darrar på henne. Så på nått konstikt sätt så blev jag lugnare, men bara av att ha nån med sig och prata med gör att man blir lugnare :)

Hon blev lite skvätten på några ställen och ville inte gå framåt på vissa men hon är lätt att övertala. Tyvärr så finns det inte så många ställen att gå på nu då tjälen håller på att gå, bilvägarna i skogen blir lite förädiska med att hovar kan sjunka ner i stora hål som man inte ser. Men vi provade att gå en liten sväng men fick vända efter några hundra meter och gå åt ett annat håll. Då vi gick mot det hållet så kände Smira doften av några hundar som gick en bit framför oss och hon ville inte gå fram ärligt, trippade på tå och försökte hitta en anledning att vända, men den fick hon inte :) Så vi red lungt efter, vi kom aldrig ikapp dom heller *L* för hon gick såååå sakta. Då vi vände däremot då blev det skillnad, hade jag råkat nuddat henne med skänkeln så hade hon gärna stuckit iväg. Jag trilskades lite men efter ett tag så fick Angela agera stoppkloss. Jag ville inte ta den fajten nu. Lagomt då vi vände så kom en cyklist oxå och om man ska tro på Smira så är cyklister stora monsters som kommer å tar henne, det var tur vi hade Nero framför men Smira höll på att kliva över honom nästan

Varför är det så att hästarna alltid blir piggare hemåt? Vad ska man göra för att få bort den fixideen?

Men efter att Angela hade stoppat oss ett tag så lugnade hon ner sig, kan ha berott på att hon trodde att hundarna skulle komma och ta henne. *L*

Nä nu sitter jag och känner ett lugn och är ganska glad att jag har vågat mig på denna tur :) Tack Angela för att du drog mig ut.

Blir tyvärr inte så mkt ridit för mig som jag skulle vilja, men på söndag så kommer E tillbaka för en ny provtur med Smira Så jag hoppas på henne att hon vill rida henne kontunerligt. Det skulle hjälpa mig enormt mkt.

Nä nu ska jag slappa för att sen inte kunna ta mig ur soffan, he he he, det märks att man har slöat ner sig.

 

Lilla jag

29 april 2010 21:36

Hääärligt :)
Önskar vi bodde närmre varann,
men det är klart då kanske vi inte önskade det så länge :S
Kramar

http://fritiden.bloggagratis.se

 

Malin

30 april 2010 08:28

Så kul att det gick bra!

 

Stina

8 maj 2010 09:23

Förstår precis vad du menar, har ju haft problem med rädsla när jag ska rida Vincent.
Otroligt jobbigt och förlamande !
Du ska vara stolt över att du trotsar rädslan och rider, det är inte så himla lätt !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Weea

8 maj 2010 14:10

Ja det känns då skönt då man sitter av och står tryggt på marken :) Men bara man har varit ut lite så blir man säkrare själv och då antar jag att Smira blir tryggare oxå :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan igen! Nu har jag bedövat sorgen lite med hjälp av en Cavalier valp :) En riktig söting.       ...

     Idag flyttar min bästa Smira     Hon har farit till en ny familj, en familj som verkar jättegulliga, med flera som kommer att tycka om henne och vilja rida henne :D   Mitt dåliga samvete mot henne har lättat och jag vet att hon ko...

 Mina tankar snurrar runt mycket nu!!! Man ska passa sig ifrån att önska sig för mycket hahaha, kan komma i uppfyllelse... Just nu så känner jag bara att jag inte orkar med min stora hästägardröm då min andra stora dröm oxå kom i uppfyllelse av a...

  Jag glömde ju bort att skriva om den dagen som jag gruvade mig så för :) Den 6/1 så hyrdes en hästbuss in och vi följde med ett gäng ryttare och deras hästar till ett ridhus i en by några mil bort.   Jag var nervös för allt, allt var ju först...

 Idag så passade jag på att ta mig ut och rida en sväng i paddocken. Vädret var milt... Ringde till A för att höra om hon skulle med ut men hon svarade inte. Jag knallade ner och såg att det var några tjejor som höll på med Nero, tro hur länge ...