JA då var det dax igen. Idag hade vi ridlektion med Pernilla :) spännande.

Jag hade lektion efter Nero och det innebär trubbel. Hon började på en gång då Nero gick iväg, ville inte alls stanna med mig. Jag ledde henne först nått varv inne i paddocken innan jag satte upp på henne.

Då jag väl kom upp på henne började hon kasta missbelåtet med huvudet och trippade runt i skritten, hon bara väntade på startskottet till att få springa därifrån. Jag fick börja med att göra flera små volter huller om buller bara för att hon inte ska få möjligheten att göra nått annat. Ganska på en gång så började hon göra små bockhopp. Det var första gången för mig som jag varit med om det så det blev lite spännande. Hon fortsatte säkert i tio minuter med sina små fyrbenta hopp... Tur för mig att jag satt en rem runt hennes hals som jag kan hålla mig i för att få ett extra stöd  balansen, väldigt bra annars hade jag legat på backen nu fastsmetad i leran...

Pernilla påminnde mig hela tiden om att sitta ner i sadeln, rak i ryggen, ner med skänkel o.s.v tur det för annars hade det inte alls funkat.

Tillslut så lugnade hon faktiskt ner sig och vi kunde börja med övningarna. Efter en stund då vi skulle börja trava så blev hon påmind om att hon var själv med oss, för Pongo gnäggade efter henne, så igång med bockhoppen igen...

Men hon lugnade ner sig så att vi kunde ha lektionen klart.

Pernilla sa efter lektionen att hon trodde nästan att jag skulle hoppa av där, men där hade hon fel   Man är lite dumtjurig ibland. Hon tyckte att jag gjorde det bra iaf :)

Ja känslan efteråt var ju ganska skön och stor lättnad... Nu klarar jag ALLT ... eller hur...

Idag hade min ridlärare en foderkurs hemma hos henne.

Oj så mycket det är som man bör hålla koll på. Tur att man har henne så att man kan rådfråga henne om det är nått. Så glad att jag har hon till hjälp och hon alltid ställer upp om man har problem :)

Idag gick det återigen att vara i paddocken. Så vi gjorde sällskap dit jag och Angelamed våra pållar.

Smira var lite uppjagade redan i hagen av nått, kanske vädret som gör henne lite stirrig.

Nero råkade skräma henne där i mörkret så vi tog det ganska lugnt. Sen har hon ju sitt hörn i paddocken som hon ser och hör spöken i :)

Det var även lite bakhalt i svängarna så det blev en kort tur idag.

Idag blev det en tur till ut i skogen. Fast det var ljust idag då vi kunde rida lite tidigare. Angela hjälpte mig idag också med att hålla i Smira då hon gärna ville gå på direkt, men hon lyssnade faktiskt på mig då jag sa åt henne att stå stilla.  Ridturen  genom byn gick bra förutom då vi skulle förbi det sista huset innan skogen. Där stod det helt plötsligt en jätte med en stor farlig motorsåg i handen så hon ville gärna springa iväg, men det gjorde hon inte    När vi väl kom in mot skogsvägen så blev hon genast piggare och ville gärna trava på men vi tog det lugnt så att hon får känna att det är jag som bestämmer hastigheten och inte hon. På tillbakavägen så blev det ju genast farligt igen att rida förbi alla hus och djur men vi kom hem helskinande :)

Tycker att jag gjort det bra som vågat och klarat av den lilla ridturen ut. Stort steg för mig att rida på en unghäst (kanske idiotiskt med) Nöjd med mig själv idag.

Idag är det fortfarande varmt ute, det vill inte bli vinter. Paddocken är väldigt blöt och hal så där går det inte att vara. Det är kolsvart ute och vi måste ta en sväng efter byvägen. Det var väldigt psykiskt krävande för mig. Jag måste fokusera på Smira så det inte lyser rädsla om hela mig för då kommer inget att funka.

Angela fick hålla henne då jag satte mig upp så att hon inte springer iväg med mig som hon gjorde en gång med Kattis. Hon stod sällt och lyssnade på mig. Hon reagerade inte alls på att det var mörkt, men visst stod öronen riktade framåt i sylvassa spetsar, men jag kände att hon ändå lyssnade på mig. Det blev ingen lång tur för Smira tycker att det är ganska jobbigt att gå genom våran lilla by. Det är mkt ljud och många hundar och katter rör sig. Värsta stället är längre bort i byn där det finns flera hästar, vet inte varför det är så jobbigt att gå förbi där men det tycker både Smira och Nero. Nero larvade sig lite där men gick tveksamt framåt, jag gick bakom med Smira för att använda Nero som stoppkloss... Det blev många "Ryck" i Smiras kropp men hon gick på, jag blev överlycklig efteråt att jag hade klarat ännu ett stort hinder för mig. Men det är många stora hinder kvar.

I natt så har det regnat rejält så det gick inte att vara i paddocken, tyvärr. Så det var bara att pyssla om Smira lite i hagen och en dags vila elelr två.

På Onsdag ska vi prova att rida om det funkar.

Idag var vi ut till paddocken tillsammans med Angela och Nero. Allt gick smidigt. Jag longerade henne inte innan utan hoppade upp direkt.Vi gjorde volter, serpentinbågar och 90 graders svängar hit och dit. Jag travade henna lite lagomt med tanke på hennes hov. Vill inte göra nått dumt. Men man märker inte av att hon haft besvär med den under ridning. Endast då man sköter henne som hon inte tycker om att jag håller på med hoven.

Runt den 20.e kommer hovis tillbaka och kollar på hoven.

Idag så red jag henne. det kändes annorlunda mot för förra lördagen. Hon var lite lugnare idag. JAg skrittade henne mest men även lite trav. Angela var med oss och red Nero samtidigt men Smira höll sig lugn iallafall

Angela skulle ta en skrittur efter paddocken så jag följde med. Vi red en bra bit upp på skogsvägen, ända upp till vändplanen och det gick ju jättebra.

Har varit lite nojig över den första turen ut utanför paddocken. Jag överlevde...