Idag så följde min sambo mig ner till Smira. Vi tog sonen i barnvagnen och Smira i grimma och gick en promis på gång och cykelvägen. Smira tyckte inte att det var så kul. Att rida henne efter den har gått bra men att leda verkar vara en helt annan sak. Hon var inte alls bekväm. När vi gick bortot gick det skapligt, bara hon fick stanna och lyssna lite vad det var som kom bakom henne och det var full trafik och snörök så det var jobbigt för henne. Då vi gick tillbaka så började hon trippa på och ville inte alls gå i min takt, det blev några snurrningar runt mig. Inte förrens vi kom in en bit på byvägen som hon blev lite lugnare.

Det kanske är nått jag bör träna med henne...

Just nu sitter jag och gruvar inför lektionen senare idag... Vet inte varför, känns bara jobbigt idag. Snön har bara vräkt ner och jag vet inte hur det ser ut i paddocken. Jag har inte kunnat rida sen förra lektionen för det har varit så kallt...

Ja då är man helt slut efter en jobbig lektion, men det var nog Smira som fick slita mest.

Det var ju helt ospårat till paddocken och jag fick plöja upp ett spår då jag gick ner med sladden för att tända lampan, snön gick ovan knäna. JA jag var då slut innan lektionens början.

Jag longerade inte Smira idag för då skulle hon deffinitivt inte orka med nån lektion. Det var lite väl mkt snö så att ha en dressyr lektion var svårt, det såg inte ut som att nån hade ridit där på hela vintern, helt slätt.

Jag fick jobba lite med att hon ska lyssna på mig istället. Ska jag ramla av nått så är det idag som jag ska passa på. Det var väldigt balanskrävande idag för Smira åkte hit och dit då hon satte ner hovarna, det blev höga ostadiga steg.

Det blev mkt jobb på volten idag med för idag fanns det inget annat val. Vi fortsatte med att hon ska slappna av och ställa sig rätt och att jag ska hitta känslan, jag känner mig helt senil för allt bara försvinner för mig, hur gör man??!!!?

Jag fick även träna på att ha henne på lilla volten och ställa henne utåt i några steg, ställa tillbaka henne och sen prova igen. Det var svårt men vi fick till några steg enl Pernilla, det gäller ju att man känner det själv oxå.

Nu måste vi få tag på nån som kan komma och köra lite skoter i paddocken så att det går att vara där... Små hästarna kommer ju inte ens dit.

Då var det dags igen. Jag började med att longera Smira imot båda varven och hoppade upp då Pernilla kommit. Det var en pigg Smira som gick framåt ordentligt, jag fick börja med att svänga henne åt olika håll för att få henne att lyssna och lugna ner sig. Tvära vändningar med hjälp av skänkel. Det gick bra men jag kände att Smira var pigg och trippade på i väntan på att jag skulle ge henne tillåtelse att rusa iväg.

Sen fortsatte vi att arbeta på volten, först i skritt där jag skulle ställa henne rätt och få henne att söka betet neråt. Det svåra med det är att jag inte riktigt känner då hon biter tag i betet. Jag fick hålla skänkeln intill och leka med innertygeln lite lätt med att röra den och släppa efter så pass så att jag kunde klappa henne på halsen, så att Smira inte skulle få balanslen i att jag blir stum i handen och att inte förböja henne. Då jag väl fick henne i form så skulle jag behålla den och sätta igång i trav och ändå behålla ställningen... Svårt, men det funkade i några steg och det är ju det jag får vara glad för. Fortsatte att träna på att hålla formen i igångsättning och avslutning. Jobbigt...

För att göra det hela svårare för oss så skulle vi fortsätta att ställa henne på "åttan". Smira ville inte jobba först men slutade efter ett tag. Det blev bra mkt svårare och jag tyckte att jag inte hann ställa henne förens det var dags att ställa henne för ny skänkel, pust, men tydligen så fick jag till några steg för Pernilla lät nöjd.

3.e övningen blev att jag skulle följa 4-kant spåret och vända snett igenom, på halva vägen skulle jag flytta henne utåt för den nya skänkeln, men passa så att jag inte skulle få suget ifrån spåret på 4-kanten så att hon bara stegade ifrån övningen.

Ja det är lite att tänka på och träna på...

Mitt under lektionen så kom det förstås en skoter, Smira rusade iväg några steg och jag ryckte till i tyglarna, Pernilla sa att jag skulle fortsätta att rida, hitta rytmen och ignorera Smiras lilla rusning då det blir så där. Rid ur rädslan istället för att få panik. Släpp tygeln istället för att dra...

Hela lektionen gick bra, jag blev rejält slut då den var i stortsätt trav hela tiden, min fotled belv helt bortdomnad, måste träna upp den.

Kattis var med och filmade lektionen så nu blir det till att kolla på den och se vad man gör fel. Om jag jämför det från idag med det som filmades då jag red på henne första sommaren så är det en rejäl skillnad på henne och mig. Iallafall med balansen.

Idag följde jag med Angela till paddocken och red. Jag longerade Smira först för att vara på den säkra sidan.

Det började då bra, jag red på volten och försökte göra det som jag gjorde på lektionen sist, efter ett tag så började hon. Hon stannade, tänkte minsann inte gå framåt, slängde med huvudet och trippade åt sidan... å så kom det en spark bakut. Men det gick bra. Jag fick då kämpa på för att det skulle gå framåt. Tillslut så frustade hon ut och sa " ok då" och då gick det bra resten av stunden men vi slutade ganska snabbt efter det då hon travade på i normal takt i ett varv på 4-kanten.

Nu så känns det bra att hon faktiskt lyssnade på mig och travade på ordentligt och att jag inte blev skraj då hon testar mig... Eller vad det nu är som hon gör... Det kanske kommer efter tlls nästa gång...

I dag var det dags för nästa lektion och jag ska rida den helt själv. Jag gjorde i ordning Smiris och longerade henne först innan Pernilla kom, hon kändes pigg i dag och jag antar att tempen ute påverkar henne lite. Det är runt -10 idag så hon lär ju vara lite piggare då än då det är -3. Hon fick hjälpa mig att hålla i Smira medans jag hoppade upp eftersom otåligheten att stå stilla finns i kroppen på henne. Nervös ja det kan man nog säga att jag var. 

Väl uppe på ryggen så fick jag börja med att göra flera svängar åt både höger och vänster, ganska skarpa svängar så att hon måste koncentrera sig på mig.

Efter det så fick jag jobba mkt med Smira på volten, att få henne avslappnad och inte bita tag i betet utan att sträcka ut sig och söka betet istället.

Hon var pigg och framåt. På 4-kants spåret så kom piggheten fram då det blev svårt att hålla ner henne i tempot. Jag fick kämpa på väldigt med att späna magen och ta förhållningar med jämna mellanrum.

Ja jag fick då mkt att tänka på då jag skulle få henne rätt ställd på volten med, jobba drivande med ytterskänkeln, flytta med innerskänkeln, flytta fram ytter axeln, spän magen, ta förhållning, få henne rak, hjälp till med balansen med yttertygeln och jobba med inner med att ställa henne och att inte få henne att bita tag i betet...

JA jag är då alldeles snurrig...

Men kul det var det :)

Tiden går väldans fort. Som sagt så fick jag ju en son som har tagit upp mkt av min tid, men jag har haft hjälp av de runt omkring mig med motions ridning av Smira och lite lektioner är gjorda oxå för att hon ska gå lite framåt. Min lärare säger att hon ligger ungefär ett halvår efter i den "normala" träningen jämfört med jämåriga. Men hon ska ju inte bli nån tävlingshärst så hon får ligga precis vart hon vill, bara hon är snäll :)

Idag så ska jag ha min första lektion på henne sen länge, länge tillbaka. Jag har ridit på Nero bara för att testa hur kroppen reagerar då den fortfarande är lite stel och knakig... Men det gick bra, lite träningsvärk och lite ont i fogarna men överkomligt.

Jag var rejält nervös inför lektionen och började med att longera Smira där hon fick springa av sig det mesta av överskotts energin. Sen hoppade min ridlärare upp och red henne första kvarten för att känna igenom henne och se hur hon lyssnar. Sen skulle jag upp, kändes som en köttbulle i smidigheten då jag skulle kliva upp i sadeln men det är tur det finns en pall i paddocken för annars hade jag nog inte kommit upp. Hon var lugnt och fin och vi fick jobba på volten med förflyttningar. Skitkul!!! Kändes underbart efteråt.  

Pernilla tyckten inte att jag hade tappat allt för mycket av balansen fast det var inte mycket till balans som jag hade innan jag blev gravid heller *L*

Ja då har skolorna börjat igen och min hjälp med Smira har åkt iväg :(

Smira har haft en bra sommar med Gabriell och de har gjort mkt tillsammans.

Det har varit jättekul att det gått så bra för dom och att Smira har skött sig :) Nu gäller det bara för mig att komma igång igen, fast det kommer att dröja ett tag till innan jag kan hoppa upp. Min kropp har inte läkt helt, speciellt inte fogarna. Men snart så...  

  Ett gossebarn kom till världen den 14 aug, 5360g och 56 cm lång.

Så nu är det bara att kämpa sig tillbaka till ridvärlden igen...